Profeten Muhammeds sista dagar och timmar

Profetens sista dagar och timmar

Tre år innan sin bortgång hade profeten befriat Mecka och förlåtit dem som fört krig mot islam och muslimer. Samtidigt som muslimernas antal tilltog, ökade också antalet hycklare bland muslimer. Kapitel nio i Koranen, omvändelsen (التوبة), visar hur rotad hyckleriet runtomkring de troende muslimerna var. Tyrannerna i Mecka som nu uppträdde som muslimer arbetade outtröttligt för att försvaga profetens position.

Hycklarnas taktik var att förstöra islam inifrån då varken förföljelse, tortyr eller krig hjälpte. De lade ord i munnen på honom, spred lögner om hans handlande. Profeten meddelade att de som med flit förvränger hans uttalande och kan inte förvänta sig något annat än ett helvete då de med sina illgärningar vilseleder medmänskligheten.

Beskrivningar av de sista dagarna i Profetens liv visar hur utsatta och förtryckta han och hans lojala följeslagare var. När Profeten var på väg att gå bort beordrade han majoriteten av männen att lämna Medina och ansluta sig till armén under Usamas befäl,[1] bland annat för att han visste vilka planer som förbereddes mot hans efterträdare.

” Allah’s Apostle appointed Usama bin Zaid as the commander of some people. Those people criticized his leadership. ”

Många vägrade lyda Profeten och trotsade honom öppet.[2] Hadithen säger att folk motsatte sig valet av Usama. Detta avslöjar i sin tur att de som trotsade Profeten inte var några få personer utan tillräckligt antal individer för att kunna kallas folk. Många valde därför att stanna kvar i Medina i väntan på profetens bortgång.

 

 

Torsdagstragedin

Hadithböcker berättar om en händelse känd för ”Torsdagstragedin” vilken ägde rum endast tre dagar innan Profeten lämnade denna bistra värld. Hadithen säger att profeten som är liggande på sin dödsbädd ser att de som var påbjudna att lämna staden hade makten och viljan att inte endast trotsa honom utan även stå i hans rum medan han låg mellan liv och död.

Han ville återigen uttala sitt testamente, som han uttalade vid Ghadir[3], men den här gången ville han att följeslagarna skulle skriva den. Han ville förmodligen också visa folk framöver vilken svår situation han befann sig i och att de som trotsade var kompanjoner som kunde ta sig in i hans eget hem och rum.

Profeten sade: ”Hämta bläck och skinn för att skall skriva/diktera för er något, om ni håller er vid det kommer ni aldrig att falla isär.”

Det var tydligt att Profeten ville uttala sitt tidigare testamente, där han hade sagt vad det var något som muslimerna måste hålla sig vid för att aldrig falla isär, vilka var Koranen och Ahlulbayt.

Några lojala följeslagare ville i väg för att hämta bläck och skinn, men några andra personer stod i vägen och hindrade dem. Bland gruppen som hindrade de lojala att hämta bläck och skin fanns det en man som med all hänsynslöshet sa: ”lämna honom [Profeten], han pladdrar, Koranen är nog för oss”[4] Det blir ett ordkrig mellan följeslagarna vilket leder till att Profeten uppmanar alla att lämna rummet.  Hadithen berättas bland andra av Ibn ‘Abbas och lyder som nedan:

“Ibn Abbas said, “When Allah’s Apostle was on his deathbed and there were some men in the house, he said, ‘Come near, I will write for you something after which you will not go astray.’ Some of them ( i.e. his companions) said, ‘Allah’s Apostle is seriously ill and you have the (Holy) Quran. Allah’s Book is sufficient for us.’ So the people in the house differed and started disputing. Some of them said, ‘Give him writing material so that he may write for you something after which you will not go astray.’ while the others said the other way round. So when their talk and differences increased, Allah’s Apostle said, “Get up.”. [5]

 

Varför väljer Profeten beordra muslimer att hämta bläck och skin trots vetenskap om den kommande oppositionen? Om inte profeten hade gjort som han gjorde på sin dödsbädd skulle vi inte ha någon kännedom om hans lidande under de sista dagarna. En av anledningarna kan vara Profetens vilja att visa muslimer och världen över följande sanningar.

  1. A) Att Profeten hade många problem och att det fanns många dåliga muslimer runtomkring honom. De visade ingen nåd, inte ens när de såg att Profeten inte hade många timmar kvar i livet. Profeten med denna handling lyckades visa sin och sina lojala följeslagares övergivenhet och omringning.
  2. B) Han lyckades också avslöja individerna som ställde sig mot Profetens testamente.
  3. C) Ett viktigt faktum som visades under denna händelse var att folk som motsatte sig Profeten hade nu makt i den omfattningen att kunna kränka den bortgående honom i hans eget hem.
  4. D) Profeten visade också att de som kränkte honom, gjorde det för att de visste att han skulle skriva något som han tidigare alltid har sagt: ”Jag lämnar bakom mig två oskattbara ting Koranen och Ahlulbayt, om ni håller er vid dem kommer ni aldrig att fara vilse.”[6]

I hadithen ovan säger att han att jag skall skriva någon om ni håller er till det kommer ni aldrig att fara vilse. Det är tydligt att det är Koranen och Ahlulbayt som kommer att upprepas och det är något som följeslagarna förstår. Trotsarnas problem var just Ahlulbayt. Därför säger han som motsatte sig profetens testamente: ”Vi har Koranen den är nog för oss”. Uttalandet implicerar att de inte vill ha Ahlulbayt som sina förmyndare och vägledare vid sidan av Koranen.

Profeten meddelade imam Ali(f) att han kommer att utstå plågor och svikas efter honom.[7]

När imam Ali öppnade sina ögon för första gången i världen fick han se sin äldre kusin, Mohammed(s), som själv valde namnet Ali för Imamen berättar, vilken berättar hur profeten tog hand om honom:

 

”Som ett spädbarn brukade Profeten lägga mig i sitt knä och krama mig mot sitt hjärta. Han lät mig sova i hans bädd och känna hans doft. Maten som var hård för ett litet barn, lät profeten mjukna med saliven i sin mun innan han matade mig med den.”[8]

 

Imam Ali berättar att han en dag promenerade tillsammans med Profeten i Medina. Profetens hjärta var fyllt av sorg och han ville prata av sig till sin broder och kusin, imam Ali. När de väl var ensamma kramade han imamen och grät mycket. Imamen blir sorgsen och frågar profeten vad det är som låter honom gråta? Profeten meddelar att det finns många hatfyllda individer som inte vågar visa sin fiendskap förrän han går bort.[9]

 

Dog verkligen profeten hos sin fru Aisha?

Givetvis kunde Profeten inte lämna denna värld utan att se sin älskade Ali(f). Mitt i en värld omgiven av lojala och illojala, sorgsen över det som snart händer hans nära följe och avkomma, inser profeten av farvälsstunden har närmat sig. Hans fru Um Salamah berättar om den sista stunden av profetens plågsamma liv:

 

”Jag svär vid Allah Ali var den som var närmast Guds sändebud. När vi var hos Profeten[den dag han gick bort] frågade han flera gånger efter Ali, förmodligen hade han bett honom utföra något. När Ali kom in lämnade vi profeten och gick ut. Jag var den som var närmast rummet. Ali satte sig i Profetens närhet, och började i tysthet samtala med honom.[10]

 

Imam Ali vet att det är sista gången han ser och talar med den som lärde honom tala. Tårögd, sjunken i sorg, satte han sig vid Profetens huvud. Det var dags för sista mötet. När imam Ali föddes ville Profeten att imamen skulle se honom när han öppnade ögonen och nu 33 år senare vill han att imam Alis ansikte skall vara det sista han ser. Imamen hjälpte profeten att ligga lutande med huvudet vid hans bröst, för att höra de sista orden från sin älskade. Medan profeten uttalade de sista orden höll den gråtande imamen sin hand på Profetens kind som andades ut sina sista andetag i imam Alis händer.[11]

Må Gud välsigna sin första och högsta skapelse som hängivet tjänade sin Skapare och offrade sitt och sina avkommas liv, för att låta islams röst i all evighet erbjuda omvändelse och räddning för de som renhjärtat söker den.

 

[1]BukhariVol 5, Bok 59, Nr. 552 Military Expeditions led by the Prophet (pbuh) (Al-Maghaazi)

http://www.usc.edu/org/cmje/religious-texts/hadith/bukhari/059-sbt.php (2014-06-01)

[2] Ibid. Det sorgliga i denna hadith är att muslimerna kritiserade Profeten för sitt val av Usama som var runt 20 år gammal.

[3] 70 dagar innan Profetens bortgång.

[4] Profeten säger att muslimer aldrig går vilse om de håller vid den. Medan denne person öppet, säger: Nej, Koranen är nog för oss. Att den andra kalifen Omar har sagt detta finns det inget tvivel om. Skillnaden är att vissa hadith-böcker väljer att ersätta ordet yla med smärtan har vunnit över honom. Se Bukhari: http://hadith.al-islam.com/Display/Display.asp?hnum=111&doc=0 hadith nr. 111. Hadith 4078 i Bukhari medger att någon eller några sade att Profeten babblade, fast Bukhari återger att den här personen sade: Fråga Profeten, pladdrade han eller menade han det han sa?:http://hadith.al-islam.com/Display/Display.asp?Doc=0&Rec=6392 .

Även i BukhariVolume 7, Book 70, nr 573 http://www.iium.edu.my/deed/hadith/bukhari/070_sbt.html

Oavsett om denne person har sagt pladdrade eller smärtan har vunnit över profeten så implicerar påhoppet att Profeten inte riktigt visste vad han uttalat. Medan Koranen säger att Profeten inte talar av sig själv, utan endast det som uppenbaras för honom (53:3,4).

[5] Sahih Bukhari Hadith nr 717 i http://www.iium.edu.my/deed/hadith/bukhari/059_sbt.html(är inte korrekt översatt)

För den som kan arabiska: http://hadith.al-islam.com/Page.aspx?pageid=192&BookID=24&PID=4164 (2015-01-06)

http://www.iium.edu.my/deed/hadith/bukhari/003_sbt.html (2015-01-06) Hadith nummer 114

[6]  http://hadith.al-islam.com/Page.aspx?pageid=192&BookID=30&PID=11135 (2015-01-06)

” قال رسول الله صلى الله عليه وسلم إني قد تركت فيكم ما إن أخذتم به لن تضلوا بعدي الثقلين أحدهما أكبر من الآخر كتاب الله حبل ممدود من السماء إلى الأرض وعترتي أهل بيتي ألا وإنهما لن يفترقا حتى يردا علي الحوض”

 

[7] Undantaget ett fåtal, fruktade majoriteten att stödja imamen mot dem som tog över styret. Hadithen är korrekt enligt både Muslim och Bukharis hadith-regler, men de tar inte upp den, enligt vad al-Hakim skriver i sin al-Mustadrak hadith 4731.

http://www.islamweb.net/newlibrary/display_book.php?bk_no=74&ID=1993&idfrom=4545&idto=4549&bookid=74&startno=2 (2015-01-06)

[8]Nahjulbalagha, predikan 187

[9] Tiotals källor:

http://kingoflinks.net/ImamAli/8Yjri/8.htm (2014-06-01)

[10]Hadithen nämns i al-Mustadrak som nummer 4726 och al-Hakim menar att hadithen är korrekt enligt både Bukhari och Muslim. Musnad Imam Ahmed ben Habal, hadithnerna 1135 och 26025:

http://hadith.al-islam.com/Page.aspx?pageid=192&BookID=30&PID=25356

[11]Ibn AsakerVol 42 sid 394, eller Nahjulbalagha predikan 197

Vilken Muhammed?

Vilken Muhammed?

De islamiska texterna ger en inkonsekvent beskrivning av Profeten, därav en viktig fråga som var och en bör funderar över: Kan alla dessa beskrivningar vara korrekta? Varken utomstående akademiker eller lärda muslimer hävdar att samtliga berättelser är riktiga. Den bok som är oförändrad och verkligen innehåller det som den avses innehålla är Koranen. Därför bör Koranen, för muslimer såväl som icke muslimer, vara det bedömningsmönster som avgör sanningsvärdet på de motstridiga bilderna som presenteras i den islamiska litteraturen.

En del muslimer tror att vissa hadithsamlingar är helt korrekta. Dessa verk anses, enligt denna uppfattning, ha några enstaka mindre pålitliga hadither. Därmed tvingar de sig att accepterar alla berättelser om Profeten vilka förekommer i dessa verk, även om de ibland är motbjudande. En sådan uppfattning går mot Koranen och tvingar således dessa individer att leva i en ständig kamp att vilja förena dessa motstridiga berättelser om Profeten.

De islamiska hadithsamlingarna bör betraktas såsom de bibliska skrifterna. Detta eftersom båda skrifter innehåller profeternas predikningar som förvarats i en muntlig tradition tills de, decennier eller sekel, skrivs ner. Bibeln liksom islamiska hadithkällor innehåller motstridigheter vilka givetvis inte kan antas vara sanna, inte minst beskrivningen av profeterna.[1] Bibeln innehåller sagor där Gud beskrivs om en gående gestalt som dessutom ångrar sig för att ha utfört vissa handlingar, väljer att brottas med sin profet Jakob, beordrar mord på oskyldiga, låter Jakob bedra sin far och svika sin store bror Esau för att få bli profet. Vetande om allt det som skall ske beordrade profeten muslimer att endast vända sig till Koranen och de 12 rättmätiga ställföreträdarna efter honom. Detta kommer att garantera en korrekt förståelse av islam och vad profeten predikat.[2]

Därmed ber vi läsaren som vill ha en korrekt bild av Guds profeter att ha förtalen mot profeterna i åtanke och granska sina uppfattningar om de bibliska profeterna såväl som den sista Profeten.

Två slutsatser som vi vill poängtera och be läsaren att ständigt ha i åtanke:

  1. Varje förnuftig individ bör överväga om ens bild av islam och Profeten är komplett och korrekt.
  2. Avvisa framställningar av islam och profeten som står i kontrast till Koranen; eftersom den är enligt muslimer och icke muslimer mer autentisk än övriga grundtexter. Sett utifrån islamiskt perspektiv är Koranen ojämförligt högre än hadithsamlingarna då den är Guds uppenbarelse.

 

Två motstridiga bilder

I vissa hadither påstås Profeten begå handlingar som inte kan förväntas av en dygdig och ibland inte ens av en vanlig människa. Hadither beskriver honom som en person fylld av tvivel när han först tog emot uppenbarelsen, även hans sista stunder före bortgång beskrivs av förvanskarna på ett olämpligt sätt.

Hurdan var då profeten Muhammed(s) enligt Koranen och samstämmiga hadither? En person som mötte tragedier och motgångar sedan sin barndom, mötte hataktioner från sina fiender[3] som torterade både honom och de frösvarslösa anhängarna. Han var den store profeten som fick börja ensam och sedan sprida monoteismen världen över. Han som beskrevs av de bibliska profeterna som den profet som inte skulle knäckas eller mjukna framför fienden som omgav honom.[4] Trots att han slutligen vann över de som förföljt muslimer och regerade över hela Arabien och lät dem vända sig till Gud valde han att inte hämnas på sina fiender.

Han var den hängivne tjänaren som vakade nätterna tillbedjande sin Älskade Skapare. Den kärleksfulle som plågades av att se folk lida i sin ignorans. För att inte folk lida av hunger skänkte han sin mat och var ibland dagar utan någon mat. För att rädda mänskligheten offrade han både sig och sin avkomma, de rättmätiga efterträdarna, vilka kämpade och mördades för att lysa mänsklighetens väg.

Dessa rader är subjektiva för den som inte känner Profeten därför uppmanas muslimer så väl som icke muslimer att kritisk gå genom artiklar som rör Profetens personlighet, inte minst under menyn Karaktären.[5]

 

[1] Se exempelvis artikeln om Förtalen mot profeterna David och Salomon, under Förtalen i menyn.

[2] Profetens testamente I:

http://imamalicenter.se/sv/content/profetens-testamentet-i-profeten-sade-h%C3%A5ll-er-vid-koranen-och-vad

Profeten påbjuder: håll er vid Koranen och Ahlulbayt (profetens dotter och De tolv imamerna)

http://imamalicenter.se/sv/content/profetens-testament-ii-p%C3%A5bj%C3%B6d-profeten-muslimerna-att-h%C3%A5lla-sig-fast-vid-ahlulbayt

Koranen bör tolkas i enlighet med vad Ahlulbayt lär:

http://imamalicenter.se/sv/content/kan-vi-f%C3%B6rst%C3%A5-koranen-och-islam-utan-ahlulbayt

 

[3] Arikelen Profetens fiender ger en kortfattad bild om några bland hans fiender.

[4] Läs gärna de bibliska profetiorna om honom under Vittnesbörden i menyn.

[5] http://www.profeten.net/Muhammed/karaktaren/

Profeten bland folket

Profeten bland folket

Trots att profeten var samhällets ledare med en stor auktoritet var han alltid också den främsta förebilden som manifesterade enkelhet och ödmjukhet. Han utmärkte inte sig genom någon speciell klädsel och var som alla andra sådan att folk som besökte Medina och ville träffa honom och såg en grupp som profeten var en del av frågade: Vem av er är Muhammed? [1]

Han ignorerade världen och fångades inte av dess lyx eller illusioner inte heller kunde han falla i dess fällor. Istället såg han med gudsfruktan och avhållsamhet på den. [2]

Profeten talade i korta, meningsfulla meningar, och avbröt aldrig någon,[3] även om han själv blev avbruten. När han satt med sina följeslagare sträckte han aldrig sin fot, som ett tecken på stor vördnad för sitt sällskap. Han respekterade dem som besökte honom och lät dem ibland sitta där han själv satt. Han lade även sin mantel och hans besökare fick sitta på den. Han talade aldrig med ovänligt ton eller min, inte heller använde han något olämpligt ord. Han stirrade heller aldrig mot någon.[4]

När han inträdde någon sammankomst sökte han aldrig någon aktad plats utan sätt sig där det var ledigt. [5] Han avskydde se folk förnedrade, därför lät han aldrig någon stå förödmjukad framför honom. Han visade respekt för alla människor som han mötte. [6]

Han satt så som  slavarna när han åt sin mat på marken. Han lagade själv sina sandaler. Han red aldrig om hans sällskap gick till fots.

Han blev aldrig vredgad för något privat, utan endast när det begicks brott mot Guds lagar, likväl gladdes han när han såg gott uppförande och gudomlig lydnad. Både hans nöje och missnöje var för Guds skull.

Under sina resor var profeten aldrig någon möda över sina medresenärer. Han gjorde alltid sin del av det kollektiva arbetet som de andra och accepterade aldrig låta någon arbeta istället för honom. På en av resorna, när det var dags för ett uppehåll, började följeslagarna dela upp uppgifterna, en grupp skulle förbereda maten, andra skulle slå upp tält, profeten sade att han går med den grupp som skall gå runt i öknen för att samla ved. Då bad hans kompaniorder att få utföra hans arbete.  Profeten svarade: ”… men jag ogillar att utmärkas, Gud avskyr att se sin tjänare utmärka sig bland sina följeslagare.” Då reste han sig upp och samlade ved. [7]

Han höll alltid sina löften. Han höll kontakten med sitt släktband, men försvarade aldrig dem på felaktiga grunder. Profeten tillät aldrig någon att baktala andra i hans närvaro: Jag vill träffa människor med ett rent hjärta. Han var makalös i ödmjukhet. Han var idealet för tolerans, barmhärtigt och skoning. [8]

Anas ibn Malik,[9] har berättat: Profeten brukade bryta fastan och äta inför fastan ytterst lite mat. Det kunde vara en brödbit eller lite mjölk. En natt när han inte kom hem efter skymningsbönen, tänkte jag att någon hade bjudit honom att bryta sin fasta där.[10] Därför drack jag mjölken som jag hade satt undan för honom. När han återvände hem, frågade han mig inte om mjölken inte heller åt han något för morgondagens fasta. Jag frågade hans följeslagare om han hade brutit fastan hos någon, vilket han inte hade gjort.

Sådan var Profetens moral. Följeslagarna kände till att han tillbringade sina dagar med en tom mage. Men det obetydliga han åt eller drack, var inget för att han ens skulle fråga sin unge följeslagare om.

Profeten älskade att tillbringa sin tid i bön, men när folk vände sig till honom. Förkortade han bönen och hörde på deras frågor. När han såg att någon behövde hjälp fortsatte han inte sin bön utan ägnade tiden för att lösa sina medmänniskors problem.[11] Han rekommenderade även folk att hjälpa varandra. Han och även de 12 imamerna efter honom rekommenderade: Den som strävar för att lösa sin troende broders problem, ämnar Gud lösa hans problem i Domens dag.

Hängiven tro och handling var måttet som han sökte hos sina medmänniskor, inte rikedom eller status i samhället. Han var väldigt kärleksfull mot slavarna och engagerade sig ständigt för att upphäva deras bekymmer och uppfylla deras behov.[12]

 

Profetens tolerans, förlåtelse och rättvisa

Profeten försökte aldrig hämnas eller ens straffa förolämpningar eller respektlösa beteende mot honom. Han översåg andra människors eller försummelse. Med förlåtelse och tolerans mötte han de som plågade honom.[13]

Trots all tortyr och plågor som Quraysh utsatte Profeten för, förlät han dem när han befriade Mecka från deras mörker. [14]

I slaget vid Uhud, dödade en man vid namn Wahshi, profetens älskade farbror Hamza och skymfade hans kropp efter order från Abusufyans fru. Profeten förlät hans brott.[15] Likväl förlät han både Abusufyan och hans hustru.

Profetens renlighet

Han försökte att ha rena kläder och kropp. Han använde de bästa parfymerna och spenderade mer på parfymer än på mat,[16] Han brukade borsta tänderna ofta [17]och tvättade sina välsignade händer både före och efter måltider. [18] När Profeten var på väg att lämna sitt hus så han alltid att han såg trevligt ut. Han sade att Gud älskar att se sin tjänare som är på väg att möta sina bröder att förfina sig.[19]

Profetens tillbedjan

Profeten älskade att tillbringa sin tid med hängivna bönestunder, i synnerhet under nätterna när de flesta människorna sov.[20] Efter sista kvällsbönen brukade han förbereda vatten och sin siwak.[21] Sedan sov han någon tid och vaknade upp igen, borstade sina tänder med siwak, tvagade sig och vände sig i bön till sin Älskade Skapare. Sedan sov han en stund och vaknade upp igen för att fortsätta sin natt bön.[22] Han var oftast stående under bönestunder sådan att hans ben svullnade.[23]

Profeten kontemplerade oftast och begrundade månen, solen och annat i naturen som omgav honom. Det som han oftast tänkte på och ville att folk skulle tänka över var Guds storhet.

Givetvis kan man inte i en sådan kortfattad artikel behandla hans enastående moral och dygdiga liv utan ett försök att visa en glimt av hans helighet, för att muslimer såväl som icke muslimer skall läsa vidare och mer djupgående om den sista profeten i mänsklighetens historia. Ju mer man lär känna honom desto tydligare blir det för en att han är mönstret som visar vägen för att den som vill komma närmare Gud.

 

I Guds Sändebud har ni haft ett gott föredöme för den som söker Gud och den yttersta dagen och erinrar sig ständigt om Gud. (33:21)

[1]Bihar ul-Anwar, Vol. 16, s.220-229.

[2]Ibid.

[3]Kohl ul-Basar, s. 69.

[4]Bihar Alanwar, Vol. 16, s.226-228.

[5]Ibid., S.240.

[6]Ibid., S.229, 281, 182.

[7]Kohl, s.67-68.

[8]Bihar Alanwar, Vol. 16, s.226-232.

[9] Anas var tio år när profeten kom till Medina. Hans mor kom med honom och sade att var och en hade hjälpt islam med något, hon bad profeten accepterade hennes son att följa och tjäna profeten. Profeten accepterade detta och visade mänskligheten hur man skall behandla ett hembiträde, vilket denna berättelse visar en bild av.

[10] Profeten fastade, utöver Ramadans fasta, månaderna Rajab och Shaaban och flera andra dagar som han rekommenderade folk att fasta under. Berättelsen verkar inte handla om månaden Ramdan.

[11]Bihar ul-Anwar, Vol. 16, s.228-229

[12]Bihar Alanwar, Vol. 16, s.228-229

[13]Ibid., S.264-265

[14]Kamil, Vol. 2, s.252

[15]Ibid., S.248-252

[16]Ibid., Vol. 1, s.442-3

[17]Al-Wasail, ny upplaga, Vol. 1, s.349

[18]Ibid., Vol. 16, s.472

[19]Ibid., Vol. 3, s.344

[20]Ibid., Vol. 1, s.365

[21] Smala träpinnar från Salvadora persica trädets rötter. Enligt forskning innehåller rötterna bland bakteriebekämpande medel och skyddar därmed tänderna och tandköttet.

[22] Nattbönen är 11 rukaa(knäböjningar) och kan förrättas mellan midnatt fram tills gryningen, ju närmare gryningen desto bättre. Profeten enligt denna och även andra berättelser delade upp sin natt mellan sömn och bönestunderna.

[23]Kohl, s.78

Profetens Moral och karaktärsdrag

Profetens Moral och karaktärsdrag

Samhället och moralens vikt

Ju mer vetenskapen och tekniken utvecklas desto större blir vikten och behovet av moral.  Det är nödvändigt att den vetenskapliga utvecklingen skall gå hand i hand med de etiska lagarna som profeterna kom med. Den dominerande trenden är att vetenskapen och utvecklingen i all dess riktningar erbjuder människan medel som underlättar livet för människan. Men det finns inget som hindrar människan att använda denna teknologi för att skada sina medmänniskor. Hur vetenskapen används avgörs därför av den moral som dess ägare har. Därav ser vi att i takt med att vetenskapen utvecklats så har också vapnen utvecklats för att bli allt mer ödeläggande.

Faktum är att alla dessa medel och teknologi som upptäcks inte kan garantera eller ens hjälpa människan till ett lyckligt liv. De ökade brotten, morden, depressionen och självmorden i samhället bekräftar ett tydligt faktum, vetenskap ensam kan inte hjälpa människan. Samhället behöver därför de föreskrifter, bland annat moraliska, som profeterna lärde ut till mänskligheten.

När kolonialisterna utvecklade ett avancerat krigsverktyg tog de vara på tillfället för att döda hundratusentals oskyldiga medmänniskor för att ockupera deras länder och kontinenter. Givetvis när en principlös grupp får makt kan de döda tiotals miljoner och får ännu fler oskyldiga att blir änkor och föräldralösa. Detta eftersom det inte finns någon moral som kan stoppa dem från att trycka ned på de svaga och försvarslösa.

Profeternas moraliska läror och föreskrifter samt deras beteende som manifesterar deras lära är den bästa förebilden för mänskligheten. Ett förnuftsenligt liv med profeterna som förebild är i själva verket är den enda faktorn som kan hjälpa människan att kontrollera sina inre krafter och önskningar. Det är först då människan kan känna harmoni och utnyttja vetenskap och teknik för människors välstånd, för ett fridfullt liv med sina medmänniskor.

Att följa de moraliska föreskrifterna är givetvis något som varje människa behöver, individuellt och kollektivt. Ju större ansvar en människa har desto större är hennes behov av moralens lydnad. Detta eftersom den som har en post, i synnerhet en andlig eller moralisk vägledare, är en förebild som många ser upp emot. För att kunna rena människornas hjärtan av laster och låta dygderna fröjdas, måste vägledaren själv leva upp till de nobla principerna som han predikar.

Om en vägledare inte lever upp till det han själv predikar kommer hans vilja till reform att misslyckas. Han kan då varken bekämpa det moraliska förfallet eller ens påverka samhället mot någon positiv riktning. Hans påverkan på samhället stannar på ytlig nivå i den mån han själv följer de principer han lär ut. Det bör dock nämnas att ibland, om inte oftast, kan en profet predika i tiotals år utan att ens få tiotals anhängare. I Noas fall predikade han hundratals år utan att mer än ett tiotal personer kom till tro. Men den som själv saknar dygder kommer säkerligen att misslyckas med att vägleda folk mot något som han själv inte har.

En annan viktig egenskap som de moraliska vägledarna bör ha, för att kunna stå ut med motgångar och påtryckningar som avser hindra de från att utföra sina uppdrag. En sådan uthållighet kräver ett överseende och en stor tolerans som dessa ledare visade sina samhälle. De älskar sina medmänniskor och kan därför utstå och överse brotten som de möter. Detta är givetvis en av dem viktigaste moraliska egenskaperna som måste finnas i varje vägledare, vilket fanns i profeterna. Med sin moral som vapen lyckades kriga mot och störta korruptionens avgudar som vilseledde oskyldiga människorna mot dödens avgrund.

I den heliga Koranen framställer Gud sin Profet med följande:

Genom barmhärtighet från Gud blev du mild för dem; och om du hade varit sträng[och] stelhjärtat skulle de skingras från din omgivning. Förlåt dem därför och be[Gud] om nåd för dem. Och rådslå ärendet med dem, när du har bestämt[dig] förlita dig på Gud, Gud älskar de som förlitande.(3:159)

Denna upphöjda moral som profeten visade sina medmänniskor startade reformvågor i Arabien och senare över hela världen. Han startade en revolution som omfattade en andlig och intellektuell uppståndelse. Hans dygder var starka nog att omvända människorna, utplåna även de mest rotade brotten och främja för ett dygdigt liv. Han lyckades vända splittringen bland araberna till enhet, de lösaktiga till kyska och dygdiga, sysslolösheten till arbete och engagemang, själviskheten till altruism etcetera. Detta varv på grund av hans högaktade moral som Gud lovordat i Koranen: ”Och du är upphöjd i dygd”(68:4).