Profeten och hans farbror Abu Talib

Qurayshs hövdingar pressar profetens farbror Abu Talib

När ledarna för Quraysh insåg att deras olika försök att stoppa profeten inte gav något resultat gick de återigen till Abu Talibs hus. De sade till honom: ”Du har en hög status och ära bland oss och hela Quraysh stammen. Vi bad dig att hindra din brorson. Vi har sagt till dig att stoppa honom från att vanära våra förfäders tro, gudar och föreställningar. Men du har inte brytt dig om våra krav och har heller inte försökt att stoppa honom. Vi svär att vi inte kommer att tolerera det som sker mot våra gudar samt våra förfäders tro och övertygelser. Du måste hindra honom annars kommer vi att kriga mot honom och er som stödjer honom tills någon av oss segrar.

Abu Talib, som själv alltid varit monoteist och nu muslim fast dolt sin islam, försökte lösa problemet på ett fredligt sätt. Efter att de hade lämnat huset, talade han till Profeten om deras hot och frågade vad han tyckte. Svaret var: ”Farbror, Jag svär vid Gud om de ger mig solen i min högra hand och månen i min vänstra för att i gengäld kräva av mig att sluta spridningen av islam och fullföljandet av mitt gudomliga uppdrag så kommer jag aldrig att acceptera det. Jag fortsätter med detta uppdrag tills jag dör eller tills uppdraget är utförd”. Sedan lämnade han rummet med en klump i halsen.

Abu Talib som inte kunde se sin älskade profets sorg, kallade honom ”Kom hit min brorsson. Vid Gud, jag kommer aldrig att sluta stödja dig, säg vad du än vill, jag kommer aldrig att överge dig”.[1]

Quraysh försökte också att nå sitt mål genom att erbjuda Abu Talib, ​​Ammareh ibn Walid i gengäld mot profeten. ”Denne unge man är stark och stilig. Vi kommer att ge honom till dig, och du får använda samt förlita dig på honom som om han vore din egen son, överlämna istället din brorsson.”

Abu Talib irriterades av deras löjliga begäran och svarade ”Idén är det sämsta som ni förhandlar med. Ni begär att jag skall ta hand om er son och överge min egen för att ni skall mörda honom! Jag svär vid Gud att något sådant aldrig kan ske.”[2]

Quraysh försöker muta Profeten

Ledarna i Quraysh hoppades att profeten hade materiella eller sensuella ambitioner och att de därmed kunde genom lockelser få honom att ge upp sitt uppdrag. Med den avsikten gick de till honom och sade: ”Mohammed, om du kräver pengar och rikedom, kommer vi att göra dig till den rikaste mannen bland oss. Om du är intresserad av en högre position, har vi inget emot att se dig som vår främsta. Om du gillar herravälde, får du vara vår herre. Om du inte kan komma över demonen som har drabbat dig kan vi spendera våra rikedomar för att bota dig, om inte vi kan så överser vi då din sjukdom.”

De erbjöd honom detta förutsatt att han slutade predika. Som svar på dessa erbjudanden sade Profeten:

”Jag är inte drabbad av det ni säger. Jag har inte kommit med detta för att få er rikedom, inte heller för att inta era positioner eller er suveränitet. Gud, Den Ende, har sänt mig till er. Han beordrade mig att komma med den glada nyheten och varna er. Jag har utfört min plikt. Om ni tar emot detta från mig har ni lyckats i denna och nästa värld. Men om ni vägrar, kommer jag för Guds sak att stå ut tills Han dömer mellan mig och er.[3]

 

Slutligen när ledarna i Quraysh insåg att de inte kunde stoppa honom från att predika om den Ende Guden bestämde att låta honom predika men i gengäld sluta kritisera deras gudar. Därför gick de till Abu Talib och bad honom att prata med profeten om det nya förslaget.

Profeten sa till sin farbror: ”Får jag föreslå dem något bättre, en fras som låter andra araberna känna sig skuldsatta inför dem, och icke araberna vara deras följare?

När avgudarna hörde detta sa Abu Jahl ”Svär vid din far, vi är redo att uttala inte bara en fras utan tio sådana”

Profeten sade: jag ber er säga ”Det finns ingen gud utom Gud.”

Denna gudomliga strategi upprörde de allvarligt. Djupt besvikna Qurayshs hövdingar, ”Be om något annat än detta uttalande.”

Profeten svarade dem med stor beslutsamhet, ”Jag kommer inte att kräva något annat än detta, även om ni ger mig solen i min hand. “[4]

När Qurayshs hövdingar insåg att varken lockelser eller hot skulle hindra honom från att fullfölja sitt mål, beslöt de att använda hårdare medel för att stoppa den nya religionen.

[1]Siret Ibn Hisham, Vol. 1, s.265-266

[2]Ibid., S.266-267

[3]Siret Ibn Hisham, Vol. 1, s.295-1296.

[4]Tarikh Al-Tabari, Vol. 3, s.1176

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Vill du vara med i diskussionen?
Lämna gärna ett ord!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *