Profeten Muhammeds sista dagar och timmar

Profetens sista dagar och timmar

Tre år innan sin bortgång hade profeten befriat Mecka och förlåtit dem som fört krig mot islam och muslimer. Samtidigt som muslimernas antal tilltog, ökade också antalet hycklare bland muslimer. Kapitel nio i Koranen, omvändelsen (التوبة), visar hur rotad hyckleriet runtomkring de troende muslimerna var. Tyrannerna i Mecka som nu uppträdde som muslimer arbetade outtröttligt för att försvaga profetens position.

Hycklarnas taktik var att förstöra islam inifrån då varken förföljelse, tortyr eller krig hjälpte. De lade ord i munnen på honom, spred lögner om hans handlande. Profeten meddelade att de som med flit förvränger hans uttalande och kan inte förvänta sig något annat än ett helvete då de med sina illgärningar vilseleder medmänskligheten.

Beskrivningar av de sista dagarna i Profetens liv visar hur utsatta och förtryckta han och hans lojala följeslagare var. När Profeten var på väg att gå bort beordrade han majoriteten av männen att lämna Medina och ansluta sig till armén under Usamas befäl,[1] bland annat för att han visste vilka planer som förbereddes mot hans efterträdare.

” Allah’s Apostle appointed Usama bin Zaid as the commander of some people. Those people criticized his leadership. ”

Många vägrade lyda Profeten och trotsade honom öppet.[2] Hadithen säger att folk motsatte sig valet av Usama. Detta avslöjar i sin tur att de som trotsade Profeten inte var några få personer utan tillräckligt antal individer för att kunna kallas folk. Många valde därför att stanna kvar i Medina i väntan på profetens bortgång.

 

 

Torsdagstragedin

Hadithböcker berättar om en händelse känd för ”Torsdagstragedin” vilken ägde rum endast tre dagar innan Profeten lämnade denna bistra värld. Hadithen säger att profeten som är liggande på sin dödsbädd ser att de som var påbjudna att lämna staden hade makten och viljan att inte endast trotsa honom utan även stå i hans rum medan han låg mellan liv och död.

Han ville återigen uttala sitt testamente, som han uttalade vid Ghadir[3], men den här gången ville han att följeslagarna skulle skriva den. Han ville förmodligen också visa folk framöver vilken svår situation han befann sig i och att de som trotsade var kompanjoner som kunde ta sig in i hans eget hem och rum.

Profeten sade: ”Hämta bläck och skinn för att skall skriva/diktera för er något, om ni håller er vid det kommer ni aldrig att falla isär.”

Det var tydligt att Profeten ville uttala sitt tidigare testamente, där han hade sagt vad det var något som muslimerna måste hålla sig vid för att aldrig falla isär, vilka var Koranen och Ahlulbayt.

Några lojala följeslagare ville i väg för att hämta bläck och skinn, men några andra personer stod i vägen och hindrade dem. Bland gruppen som hindrade de lojala att hämta bläck och skin fanns det en man som med all hänsynslöshet sa: ”lämna honom [Profeten], han pladdrar, Koranen är nog för oss”[4] Det blir ett ordkrig mellan följeslagarna vilket leder till att Profeten uppmanar alla att lämna rummet.  Hadithen berättas bland andra av Ibn ‘Abbas och lyder som nedan:

“Ibn Abbas said, “When Allah’s Apostle was on his deathbed and there were some men in the house, he said, ‘Come near, I will write for you something after which you will not go astray.’ Some of them ( i.e. his companions) said, ‘Allah’s Apostle is seriously ill and you have the (Holy) Quran. Allah’s Book is sufficient for us.’ So the people in the house differed and started disputing. Some of them said, ‘Give him writing material so that he may write for you something after which you will not go astray.’ while the others said the other way round. So when their talk and differences increased, Allah’s Apostle said, “Get up.”. [5]

 

Varför väljer Profeten beordra muslimer att hämta bläck och skin trots vetenskap om den kommande oppositionen? Om inte profeten hade gjort som han gjorde på sin dödsbädd skulle vi inte ha någon kännedom om hans lidande under de sista dagarna. En av anledningarna kan vara Profetens vilja att visa muslimer och världen över följande sanningar.

  1. A) Att Profeten hade många problem och att det fanns många dåliga muslimer runtomkring honom. De visade ingen nåd, inte ens när de såg att Profeten inte hade många timmar kvar i livet. Profeten med denna handling lyckades visa sin och sina lojala följeslagares övergivenhet och omringning.
  2. B) Han lyckades också avslöja individerna som ställde sig mot Profetens testamente.
  3. C) Ett viktigt faktum som visades under denna händelse var att folk som motsatte sig Profeten hade nu makt i den omfattningen att kunna kränka den bortgående honom i hans eget hem.
  4. D) Profeten visade också att de som kränkte honom, gjorde det för att de visste att han skulle skriva något som han tidigare alltid har sagt: ”Jag lämnar bakom mig två oskattbara ting Koranen och Ahlulbayt, om ni håller er vid dem kommer ni aldrig att fara vilse.”[6]

I hadithen ovan säger att han att jag skall skriva någon om ni håller er till det kommer ni aldrig att fara vilse. Det är tydligt att det är Koranen och Ahlulbayt som kommer att upprepas och det är något som följeslagarna förstår. Trotsarnas problem var just Ahlulbayt. Därför säger han som motsatte sig profetens testamente: ”Vi har Koranen den är nog för oss”. Uttalandet implicerar att de inte vill ha Ahlulbayt som sina förmyndare och vägledare vid sidan av Koranen.

Profeten meddelade imam Ali(f) att han kommer att utstå plågor och svikas efter honom.[7]

När imam Ali öppnade sina ögon för första gången i världen fick han se sin äldre kusin, Mohammed(s), som själv valde namnet Ali för Imamen berättar, vilken berättar hur profeten tog hand om honom:

 

”Som ett spädbarn brukade Profeten lägga mig i sitt knä och krama mig mot sitt hjärta. Han lät mig sova i hans bädd och känna hans doft. Maten som var hård för ett litet barn, lät profeten mjukna med saliven i sin mun innan han matade mig med den.”[8]

 

Imam Ali berättar att han en dag promenerade tillsammans med Profeten i Medina. Profetens hjärta var fyllt av sorg och han ville prata av sig till sin broder och kusin, imam Ali. När de väl var ensamma kramade han imamen och grät mycket. Imamen blir sorgsen och frågar profeten vad det är som låter honom gråta? Profeten meddelar att det finns många hatfyllda individer som inte vågar visa sin fiendskap förrän han går bort.[9]

 

Dog verkligen profeten hos sin fru Aisha?

Givetvis kunde Profeten inte lämna denna värld utan att se sin älskade Ali(f). Mitt i en värld omgiven av lojala och illojala, sorgsen över det som snart händer hans nära följe och avkomma, inser profeten av farvälsstunden har närmat sig. Hans fru Um Salamah berättar om den sista stunden av profetens plågsamma liv:

 

”Jag svär vid Allah Ali var den som var närmast Guds sändebud. När vi var hos Profeten[den dag han gick bort] frågade han flera gånger efter Ali, förmodligen hade han bett honom utföra något. När Ali kom in lämnade vi profeten och gick ut. Jag var den som var närmast rummet. Ali satte sig i Profetens närhet, och började i tysthet samtala med honom.[10]

 

Imam Ali vet att det är sista gången han ser och talar med den som lärde honom tala. Tårögd, sjunken i sorg, satte han sig vid Profetens huvud. Det var dags för sista mötet. När imam Ali föddes ville Profeten att imamen skulle se honom när han öppnade ögonen och nu 33 år senare vill han att imam Alis ansikte skall vara det sista han ser. Imamen hjälpte profeten att ligga lutande med huvudet vid hans bröst, för att höra de sista orden från sin älskade. Medan profeten uttalade de sista orden höll den gråtande imamen sin hand på Profetens kind som andades ut sina sista andetag i imam Alis händer.[11]

Må Gud välsigna sin första och högsta skapelse som hängivet tjänade sin Skapare och offrade sitt och sina avkommas liv, för att låta islams röst i all evighet erbjuda omvändelse och räddning för de som renhjärtat söker den.

 

[1]BukhariVol 5, Bok 59, Nr. 552 Military Expeditions led by the Prophet (pbuh) (Al-Maghaazi)

http://www.usc.edu/org/cmje/religious-texts/hadith/bukhari/059-sbt.php (2014-06-01)

[2] Ibid. Det sorgliga i denna hadith är att muslimerna kritiserade Profeten för sitt val av Usama som var runt 20 år gammal.

[3] 70 dagar innan Profetens bortgång.

[4] Profeten säger att muslimer aldrig går vilse om de håller vid den. Medan denne person öppet, säger: Nej, Koranen är nog för oss. Att den andra kalifen Omar har sagt detta finns det inget tvivel om. Skillnaden är att vissa hadith-böcker väljer att ersätta ordet yla med smärtan har vunnit över honom. Se Bukhari: http://hadith.al-islam.com/Display/Display.asp?hnum=111&doc=0 hadith nr. 111. Hadith 4078 i Bukhari medger att någon eller några sade att Profeten babblade, fast Bukhari återger att den här personen sade: Fråga Profeten, pladdrade han eller menade han det han sa?:http://hadith.al-islam.com/Display/Display.asp?Doc=0&Rec=6392 .

Även i BukhariVolume 7, Book 70, nr 573 http://www.iium.edu.my/deed/hadith/bukhari/070_sbt.html

Oavsett om denne person har sagt pladdrade eller smärtan har vunnit över profeten så implicerar påhoppet att Profeten inte riktigt visste vad han uttalat. Medan Koranen säger att Profeten inte talar av sig själv, utan endast det som uppenbaras för honom (53:3,4).

[5] Sahih Bukhari Hadith nr 717 i http://www.iium.edu.my/deed/hadith/bukhari/059_sbt.html(är inte korrekt översatt)

För den som kan arabiska: http://hadith.al-islam.com/Page.aspx?pageid=192&BookID=24&PID=4164 (2015-01-06)

http://www.iium.edu.my/deed/hadith/bukhari/003_sbt.html (2015-01-06) Hadith nummer 114

[6]  http://hadith.al-islam.com/Page.aspx?pageid=192&BookID=30&PID=11135 (2015-01-06)

” قال رسول الله صلى الله عليه وسلم إني قد تركت فيكم ما إن أخذتم به لن تضلوا بعدي الثقلين أحدهما أكبر من الآخر كتاب الله حبل ممدود من السماء إلى الأرض وعترتي أهل بيتي ألا وإنهما لن يفترقا حتى يردا علي الحوض”

 

[7] Undantaget ett fåtal, fruktade majoriteten att stödja imamen mot dem som tog över styret. Hadithen är korrekt enligt både Muslim och Bukharis hadith-regler, men de tar inte upp den, enligt vad al-Hakim skriver i sin al-Mustadrak hadith 4731.

http://www.islamweb.net/newlibrary/display_book.php?bk_no=74&ID=1993&idfrom=4545&idto=4549&bookid=74&startno=2 (2015-01-06)

[8]Nahjulbalagha, predikan 187

[9] Tiotals källor:

http://kingoflinks.net/ImamAli/8Yjri/8.htm (2014-06-01)

[10]Hadithen nämns i al-Mustadrak som nummer 4726 och al-Hakim menar att hadithen är korrekt enligt både Bukhari och Muslim. Musnad Imam Ahmed ben Habal, hadithnerna 1135 och 26025:

http://hadith.al-islam.com/Page.aspx?pageid=192&BookID=30&PID=25356

[11]Ibn AsakerVol 42 sid 394, eller Nahjulbalagha predikan 197

Viktigt om förtalen mot profeterna

Viktigt om förtalen mot profeterna

De flesta profeter, om inte alla, har anklagats för olika brott, bland annat naiva beteenden, omoraliska gärningar eller andra brott som inte kan förväntas av en sund människan. Den som läser och analyserar noga inser snart att förtalen är fabricerade och oftast tydligt orimliga. Nedan tas några av anklagelserna upp; läsaren inser nog profeternas oskyldighet och därmed även sin plikt att försvara dessa heliga män som samhällen idag behöver.

Anklagelsen mot Profeten Noa

Många grovalkoholister eller fulla människor ses skoja, skrika, gråta, skratta eller bråka. Men hur oftast ser vi att de klär av sig helt? Följande förtal är bland de anklagelser som finns i Bibeln:

”Noa var åkerbrukare, han var den förste som anlade en vingård. 21När han drack av vinet blev han berusad och låg naken i sitt tält. Och Ham, Kanaans far, såg sin far ligga där blottad och gick ut och berättade det för sina bröder. Då tog Sem och Jafet en mantel, lade den på sina axlar och gick baklänges in och höljde över sin far; de vände bort ansiktet, så att de inte skulle se sin far blottad.  När Noa sedan vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom sade han: ”Förbannad skall Kanaan vara och den uslaste slav åt sina bröder.” (1Mos 9:21-25)

Hur kan det som inte förväntas av vanliga personer utövas av en sådan äldre profet vilken predikade och kämpade i hundratals år för sina medmänniskor? Varför skall han uppfinna och dricka vin? Varför skall han dricka tills han blir medvetslös? Vad är Hams brott, mer än att berätta för sina bröder det som hänt, förmodligen för att lösa problemet? Varför straffas inte bara Ham, utan hela hans avkomma Kanaan?

Svaret på sista frågan är egentligen anledningen till skymfen mot Noa frid vare med honom. Rabbiner eller andra som ligger bakom förvanskning av de bibliska texterna tillskrev osedligheter sina fiender, i det här fallet är måltavlan Kananéer som bodde och bor i Palestina och israeliter var i strid med. Det finns andra liknande fall där andra rivaler beskrivs som avkomma från incestrelationer.

 

Profeten Lot och hans döttrar

Efter att Gud straffat de orättfärdiga bland andra Lots fru och räddat hans två döttrars, berättar bibeln om en satanistisk anklagelse mot en helig person och hans ädla döttrar:

”Lot lämnade Soar och slog sig ner i bergsbygden tillsammans med sina båda döttrar… Då sade en dag den äldre dottern till den yngre: ”Vår far är gammal, och det finns inga män här i landet som kan göra oss med barn på vanligt vis. Vi ger vår far vin att dricka och sedan ligger vi med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.” (1Mos 19:30-32)

Det verkar inte finnas några män kvar på jorden och dessa två döttrar skall lösa problemet med hjälp av sin gamla och dygdige far, och båda skall få barn. Hur skall profeten eller åtminstone den noble människan som tillbringat livet i dygdigt handlande och predikningar begå ett sådant brott? Problemet löser de enkelt med något magiskt vin:

”När det blev kväll gav de sin far vin att dricka, och sedan gick den äldre systern in till honom och låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp.” (1Mos 19:33)

Vinet verkar nästan ha dödat honom eller åtminstone är han helt avsvimmad, men påstås samtidigt ha haft ett fullbordat samlag. Vidare:

”Nästa dag sade den äldre systern till den yngre: ”I natt låg jag med vår far. Vi ger honom vin att dricka i kväll också, sedan kan du gå in och ligga med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.” (1Mos 19:34)

Lägg märke att de är i en grotta enligt bibeln och trots att de hade planerat detta tillsammans vet den yngre syster inte något om vad som hänt och får ta reda på nyheterna först dagen därpå. Vad var den yngre systern när ”de” gav honom vinet? Det finns flera frågor som man kan fortsätta ställa, något som avslöjar att hela berättelsen är påhittad. Dagen därpå köper de av samma magiska vin och stackars fadern verkar inte ha lärt sig någon läxa från gårdagens knep:

”De gav sin far vin att dricka den kvällen också, och den yngre systern låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp. Så blev Lots båda döttrar havande genom sin far.” (1Mos 19:35-36)

Jaha, så det var så det gick till. Återigen samma frågor att fundera över som i första dotterns fall, inte minst omöjligheten att någon svimmad kan ha ett fullbordat samlag. Utöver problemen som nämnts ovan, vilka bör avslöja de ondskefulla skurkarnas spår i dessa fräcka förtal mot heliga personer, finns det andra tydliga indikationer:

”Den äldre födde en son, som hon gav namnet Moab, och han blev stamfar till våra dagars moabiter. Också den yngre systern födde en son; hon gav honom namnet Ben-Ammi, och han blev stamfar till våra dagars ammoniter.” (1Mos 19:37-38)

Anklagelserna ovan riktar sig till profeterna men målet verkar i slutändan vara att kränka olika stammar. I Lots fall handlar om det om två bland många stammar mot vilka israeliterna stred. Det finns också anklagelser som avser klandra profeterna själva.

Förtalet mot Abraham och hans fru

Abraham som sedan ung ålder kämpade för Guds sak och tvingades lämna sitt land för Guds närhet utvandrar efter några decenniers kamp till Egypten:

”Det blev hungersnöd i landet. Den blev så svår att Abram måste bege sig till Egypten för att bo där en tid.  När han var nästan framme sade han till sin hustru Saraj: ”Du är ju en vacker kvinna. När egypterna får se dig och förstår att du är min hustru dödar de mig och låter dig leva.  Säg därför att du är min syster, så kommer allt att gå mig väl tack vare dig, och jag får leva.”

När Abram kom till Egypten såg egypterna att Saraj var en mycket vacker kvinna. Också faraos hovmän såg henne och prisade hennes skönhet inför sin herre, och så blev hon förd till faraos hov. Abram behandlades väl tack vare henne: han fick får och kor, slavar och slavinnor, åsnor och kameler.

Men Herren lät svåra plågor drabba farao och hans hov för Sarajs, Abrams hustrus, skull. Då kallade farao till sig Abram och sade: ”Vad är det du har gjort mot mig? Varför talade du inte om för mig att hon var din hustru? Varför sade du att hon var din syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!” Och farao befallde sina män att föra Abram ut ur landet med hans hustru och allt han ägde.”(1Mos 12:10-20)

 

Följande är några frågor att reflektera över: Vad är det som lyser upp hela Egypten och låter dess folk förtrollas av den obeskrivliga skönheten? Vad är det för spioner som iakttar alla skönheter och sedan rapporterar de unika till farao? Farao blir otålig och skickar genast efter henne. Vad är det för man som accepterar att hans fru blir medel för hans rikedomar? Hur kan han riskera sin fru bara för att komma till Egypten? Utöver naiviteten som finns i berättelsen går berättelsen inte ihop med Saras ålder. När en människa blir äldre förlorar hon också sin skönhet och styrka. Beskrivning ovan borde handla om en makalös skönhet som mänskligheten sällan får åskåda. Hur gammal kan en sådan kvinna vara?

Om vi räknar ut Saras ålder överraskas vi av att hon inte var någon ung dam. När paret var i Egypten är hon 40+. Abraham (f)[1] är tio år äldre än sin fru Sara se 1Mos 17:17 och enligt 1Mos 12:4 är han 75 när han drog ut från sitt land Haran i Irak mot Kanaan. Hans fru var hela 65 år gammal när de började sin utvandring. Men det lustiga är att hon inte var bara 65 utan hon var ca 75, eftersom de inte skyndade direkt till Egypten utan bor ett tag i Sikem och bygger ett altare åt Herren där (1Mos12:7). Sedan flyttade han till Betel och där bodde han också ett tag. Sedan flyttar de till sydlandet (12:9) för att vänta där tills det hungersnöd och först då vandrar de mot Egypten och när de blir utvisade därifrån får han en slavinna Hagar från Sara för att få barn med henne vilket han får. När Abraham får sin son Ismael med Hagar är han 86 år gammal (1Mos 16:16). I Egypten måste Abraham vara 80-85 år gammal och Sara den påstådda ”systern”10 år yngre.

Samma skamliga berättelse förtalas profeten Abraham och hans ärade fru Sara när de är ännu äldre:

Abraham flyttade ner mot Negev, till trakten mellan Kadesh och Shur, och en tid bodde han i Gerar. Där sade han om sin hustru Sara att hon var hans syster. Avimelek, kungen i Gerar, lät då hämta henne till sig.(1 Mos20:1-2)

Det här skedde efter att Gud hade lovat Abraham att få en son med Sara och först där fick hon heta Sara istället för tidigare Saraj. Så hon måste ha varit havande här och hon är inte mindre än hela 90 år gammal. Den som vill envist försvara Bibeln istället för att försvara logiken och i detta fall profeten Abraham kommer att påstå att på den tiden levde de längre och höll därmed sin skönhet under en längre. En sådan individ är lik muslimen som försvarar Bukharis hadithsamling trots att den i flera avseenden går mot Koranen och sunt förnuft. Att Sara behöll sin skönhet är ett resonemang som motsäger bibeln själv inte minst på grund av Sara och Abrahams reaktion:

Då föll Abraham ned på sitt ansikte och log, ty han sade vid sig själv: “Skulle barn födas åt en man som är hundra år gammal? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år gammal?” (1Mos 17:17)

Därför log Sara för sig själv och tänkte: ”Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal?” (1Mos 18:12)

Båda ler och ser detta som en omöjlighet medan den envise som trots allt acceptera den ologiska anklagelsen mot vår fader Abraham, försöker ivrigt att försvara Bibelns autenticitet. Detta eftersom personen tror på Bibeln mer än dess profeter och därför tvingas personen att hitta bortförklaringar som denne inners inne inte tror på.

[1] Står för frid vare med honom/henne

Förtalen mot profeterna David och Salomon

Förtalen mot profeterna David och Salomon!

På samma sätt som profeten Muhammed(s) har förtalts har också de tidigare profeterna anklagats av vissa individer på grund av politiska och kanske även religiösa intressen. Två av bibelns mest kända profeter, David och Salomon har varit bland de mest utsatta profeterna. Det är intressant att fundera över vad anledningen som låtit just dessa två profeter bli mer klandrade än alla andra muslimer. Faktum är att det som skiljer David och Salomon från de övriga bibliska profeterna är att de lyckades regera som kungar över israelsbarn. Denna skillnad indikerar också vilka intressen som kan ha legat bakom förtalen som riktats mot dem.

 

David(f) var en dygdig person redan som ett barn. Han var den unge hjälten som gjorde vad de stora ryttarna inte ens vågade tänka på, han gick ut i strid och dödade Goliat. Som Profet och kung var han den hängivne tillbedjaren som såg ständigt upp mot sin älskade Skapare. Psaltarens alla psalmer visar hans ständiga längtan efter Guds närhet. Han var dessutom länken som Gud använde för att rädda och vägleda israels barn. En sådan person klandrats för att vara en skurk vilken gör sig skyldig till många otäckta brott. Följande är ett av dessa fabricerade förtal:

”En dag när David hade stigit upp efter sin middagsvila och gick omkring uppe på taket till sitt palats fick han därifrån se en kvinna som badade. Hon var mycket vacker. David förhörde sig om vem hon var och fick veta att det var Batseba, dotter till Eliam och hustru till hettiten Uria. Då skickade David några män för att hämta henne, hon kom till honom, och han låg med henne fast hennes reningstid ännu varade. Sedan återvände hon hem. Hon blev havande, och hon meddelade David: ”Jag väntar barn.” (2 Sam 11:2-5)

Här börjar den skamliga berättelsen som avslöjar bara skribenternas sjukliga och satanistiska tankar och övermod att förtala profeten David. Några frågor som varje läsare bör fundera över: Vad är det för badrum som denne Uria valt för familjen? Hur kan en kvinna bada i ett sådant öppet ställe och dessutom på kvällen? Vad använde hon för belysning för att männen på tacket kan se henne?

Denna kvinna som profeten David anklagas att smygtitta på är heller inte vem som helst utan en lojalkrigares fru; en krigare som försvarar israeliterna i fältet. Hur fräck är inte den som begår ett sådant brott? Han klandras för att inte stanna där utan även ropa på sina män och fråga dem om henne. Sedan beordrar han soldaterna att hämta henne för att fullfölja sitt brott. Det märkliga är att hon dessutom var under sin ”reningstid” (menstruation) vilket innebär enligt den bibliska lagen:

”Och allt varpå hon ligger under sin månadsrening bliver orent, och allt varpå hon sitter bliver orent. Och var och en som kommer vid det varpå hon har legat skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen. ” (3 Mos 15:20-21)

Under dessa dagar skall kvinnan ses kvinnan som oren och skall inte ens sova vid eller röra sin man. Allt som kvinnan under denna period rör blir också oren. Inte nog med detta utan även allt som rör det som hon har rört blir också orent:

”Och om en man ligger hos henne, och något av hennes månadsflöde kommer på honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt varpå han ligger bliver orent.” (3 Mos 15:20-24)

Lägg märke att om en man, inte ligger med henne, utan bara hos henne och något av hennes månadsflöde rör honom blir han själv och allt som han rör också oren.

Frågan är hur kan en kvinna i detta fall under sin reningsperiod bada och förorena hela badet och allt som rör, enligt bibeln? Hur kan då både hon och David ignorerar alla dessa regler och till och med lägga sig med varandra?

Faktum är att det finns många frågor som bör ställas kring händelsen men som inte är lämpliga att lyfta på upp på en islamisk hemsida. Det som hittills skrivits är känsligt mot en älskad profet. Vårt syfte är inget annat än att avslöja förtalarna och visa profeten Davids oskyldighet.

Den katastrofala berättelsen fortsätter att beskriva profeten David som en av dem mest onda varelserna. Dessa satanistiska berättelser används för att klandra hjältarna vilka var ondskans största fiender, profeter som offrade sina liv för att vägleda sina medmänniskor. Kanderingen av dessa dygdiga och heliga personer är ett ont medel som använts för att skapa en barriär mellan folk och de gudomliga vägledarna. Fortsättningen säger att David skickar efter Uria som inte tagit någon vila och möts av David med:

”Gå nu hem och tvätta dammet av fötterna!”…Men Uria gick inte hem utan lade sig att sova vid ingången till palatset bland kungens tjänare.” (2 Sam 11:8)

Sådan var Uria, den ödmjuke ryttaren som sover med tjänare och slavar, för att hans herre inte lät honom fara tillbaks till fältet. Dagen därpå förvånas David att Uria är kvar och inte gått till sin fru. Han frågar om anledningen och får svar:

”Arken och Israel och Juda är i fält. Min herre Joav och kungens män har sitt läger ute i det fria. Skulle då jag gå hem och äta och dricka och ligga med min hustru? Nej, så sant du lever, aldrig att jag skulle göra så!” (2 Sam 11:11)

Berättelsen fortsätter beskriva den dygdige och fromme ryttaren Uria som inte kan vila när strider pågår i fältet. Vilken sund individ som helst känner sorg och medlidande med den utsatte Uria och avsky mot den onde. Men den onde gestalten får inte dåligt samvete av detta utan fortsätter:

”Då sade David till honom: ”Stanna här i dag, så kan du gå i morgon.” Och Uria stannade i Jerusalem den dagen. Dagen därpå bjöd David honom till sitt bord och åt med honom och drack honom full. På kvällen gick Uria och lade sig bland kungens tjänare; hem gick han inte. (2 Sam 11:12-13)

Hur kan en sådan lojal ryttare luras av Guds apostel och store profet att dricka sig full? Förhoppningarna var att Uria blir full, tappar pliktkänslan, glömmer de andra stridande soldaterna för att sedan gå till sin hustru. Trots att Uria blir full fortsätter vägra och skickas därför tillbaka till fältet, men inte för att Uria skall kriga utan för att han skall överges och mördas av fienden som de var i fullskaligt krig med. Följande var Urias dödsdom som han själv gav till sitt befäl:

”Ställ Uria i första ledet, där striden är hetast, och dra er sedan undan från honom, så att han blir träffad och stupar.” (2 Sam 11:15)

Befälhavaren Joavs meddelar att uppdraget är slutfört och får följande predikan tillbaka:

”Än den ene, än den andre blir svärdets byte. Joav skall fullfölja belägringen av staden och jämna den med marken. Säg åt honom att vara vid gott mod.” (2 Sam 11:25)

Vad mer fräckt än att sitta och avguda sina lustar medan ens soldater dör i fält? Finns det något värre hyckleri än att begå de mest svekfulla och modlösa handlingarna och sedan predika om ”gott mod”. Sedan efter att modet på sin lojale tjänare soldat tar han dennes fru och gifter sig med henne.

Frågan är om inte David som profet och kund är rädd om sitt anseende? Hur kan han våga stå framför folk och predika, läsa psalmer, spela gudfruktig och tala om gudomliga uppenbarelser? Faktum är att ju mer man analyserar sagan ovan desto tydligare blir profeten Davids oskyldighet.

Följande citat, utöver psaltaren, visar profeten Davids dygdiga karaktär.  Profeten Solomon (f) tillber och tackar sin Skapare med följande:

”Du har gjort stor nåd med din tjänare, min fader David, eftersom han vandrade inför dig i trohet, rättfärdighet och rättsinnighet mot dig. Och du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son till efterträdare på hans tron, såsom ju nu har skett.”(1 kungaboken 3:9).

Kan alla bibliska texter både de som tillskriver Guds trogne tjänare de ovannämnda egenskaperna samt de som tillskriver honom satanistiska egenskaper vara sanna? Såsom vi nämnt i artikeln ”Kära besökare!” visar dessa anklagelser att profeterna var utsatte för samma klandringsstrategi. Vad är då anledningen?

Faktum är att många individer var avundsjuka på profeten David frid vare med honom. Han var den oslagbare ryttaren, den vise domaren och den högsta religiösa auktoriteten. Den som söker makt inom något av dessa tre fält såg givetvis profeterna David och Salomon som upphöjda hinder, vilka skurkar inte kan passera. Hur kunde rabbiner påstå sin myndighet om de jämfördes med dessa heliga profeter? Hur kunde judiska kungar helga sina brott mot judar och andra människor samt även den gudomliga lagen om inte de övertygade folk att profeterna själva begick de mest avskyvärda brotten?

När en judisk kung dödar någon profet på grund av sina predikningar, har denne inte något problem att helga sina brott genom att referera till Moses, David eller Soloman frid vare med dem. Den bibelorienterade känner väl till hur dessa två profeter anklagas för att ha haft hundra tals fruar och hundratals konkubiner samt hur de och deras avkomma var avfallna i omoraliska handlingar såsom samlag med styvmor[1], syster, avguderi. Störst är dock anklagelsen mot profeten Soloman:

”Det var sådana kvinnor Salomo höll sig till och älskade.  Han hade sjuhundra hustrur med furstlig rang och trehundra bihustrur, och hans kvinnor förledde honom till avfall[…]Han tillbad Astarte, fenikiernas gudinna, och Milkom, ammoniternas vidrighet[…]Salomo inrättade en offerplats åt Kemosh, moabiternas vidrighet, på berget öster om Jerusalem och åt Milkom, ammoniternas vidrighet. Likadant gjorde han för alla sina utländska kvinnor, och de fick tända offereld och frambära offer åt sina gudar.(1 Kung 11:2-8)

 

Klandringen är ologisk och överdriven nog för att kunna avslöja dessa grundlösa berättelser.

De fiktiva beskrivningarna av Guds utvalda apostlar omöjliggör för den förnuftige att ha de som goda förebilder eller ens lita på dem som friska människor. Är det ens möjligt att Gud förväntar oss att tro på dem som Hans utvalda sändebud? Exemplen ovan är endast få bland många självavslöjande förtal som blottar skribenternas personligheter. De brott som grundlöst tillskrivs dessa heliga profeter räcker, paradoxalt nog, för att fälla flera bibliska dödsdomar mot dem.

[1] 2 Sam 16:22