Plikten att vara vänlig mot unga och gamla

Ibn Abbas (r)[1] citerar från profeten (s):

”Den som inte lider med de unga och inte respekterar de gamla, är inte en av oss.” [2]

När du ser ett gråtande barn så känner du sorg, sympati och vilja att hjälpa till med något som minskar barnets sorg. Du börjar kanske skämta och leka med barnet för att glädja barnet. Det kan också hända att du möter ett litet barn som gått vilse och inte kan hitta sin familj; det enda du då tänker på är att ta hand om barnet och låta det känna trygghet.

Dessa dygdiga attityder är bland de egenskaper som Allah och Hans budbärare älskar mest och vill se den troende pryda sig med. Den troende är den vars hjärta är fullt av barmhärtighet mot människor, särskilt de fattiga, de förtryckta, små barn och de utsatta som vi måste sträcka hjälpfulla händer till. Det resulterar att Allah hjälper personen att ha ett mer framgångsrikt och välsignat liv. Han lovar dock oss störst belöning när vi under domens dag står tomhänta framför Hans Storhet.

Den största belöningen är Guds acceptans under domens dag: ”Den dag då varken rikedom eller avkomma är till nytta, undantaget den som kommer till Allah med ett rent hjärta” (26:88-89)

Profeten lär oss att vara extra hyggliga mot barnen och respektfulla mot de äldre. Dina farföräldrar och morföräldrar eller någon av dina släktingar bor kanske i ert hem. Du ser att de har blivit gamla, inte kan göra mycket och är därför i behov av all hjälp och stöd de kan få.

Någon gång i tiden tog dessa, nu föråldrade personer, hand om oss eller våra föräldrar då vi var under spädåldern. Det är givetvis sårande för dem när de tänker att de gjort allt för sina barn och barnbarn men att de inte visar tacksamhet och behandlar dem som oönskade laster. På samma sätt när vi ser de äldre på gatan bör vi inte glömma att det är dessa individer som byggt samhället som vi idag lever i och vi är därför pliktiga att åtminstone erbjuda dem vårt stöd. De känner glädje och trygghet, trots att de kanske inte tackar nej till vårt stöd, eftersom de ser att yngre människor är villiga att ta hand om och hjälpa dem.

När vi sitter med äldre människor bör vi sitta omsorgsfullt och lämna en bekväm plats för dem, när vi exempelvis är på buss eller tåg. Vi bör inte avbryta dem när de talar, inte heller får vi höja rösten framför dem. Om vi ​​promenerar med dem äldre bör vi försöka få de att gå i vår takt.

[1] R står för arabiskans Radhia Allahu Anhu och betyder: Må Gud vara nöjd över honom

[2] Tabrasi, kapitlet om respekt mot gamla.

Profeten om att hålla löftet

Imam Jafar al-Sadiq (a) citerar profeten:

”Den som tror på Allah och den yttersta dagen håller sitt löfte.”

Profeten Muhammed(s) lär ut dygder och de mest användbara sederna bland annat vikten av att vara noggrann inte minst i att hålla ens löften.

Att ignorerar ett löfte är en irritation för de som påverkas av det. Föreställ dig exempelvis att du tillsammans med din vän bestämt att ni skall träffas en halv timme innan middagsbönen i moskén för att tillsammans recitera den heliga Koranen. Du kom i tid och väntade tills tiden för bönen var inne; du uträttade bönen men din vän dök aldrig upp. Kritiserar inte du din vän för att ha försummat träffen och låtit dig vänta? Förhoppningsvis känner din vän sig skyldig att be om ursäkt.

Att hålla löftet är bland en troendes mest självklara dygder och det är något som låter de inblandade personerna att känna glädje. Folk kan varken respektera eller lita på den som inte står upp för sina löften eller andra skyldigheter.

Det är obligatoriskt för oss att vara ärliga när vi utlovar något, även om det är ett enklare möte. Det är också nödvändigt för oss att vara punktliga med tiden och inte slösa bort vår eller andra människors värdefulla tid. Vi skall alltid vara i tid, på jobbet, i skolan eller vid en bestämd mötesplats.

En gång lovade profeten att vid en bestämd plats vänta på någon tills personen skulle återvända. Mannen gick bort vid soluppgången och snart blev det väldigt varmt, men profeten bytte aldrig plats. Någon av följeslagarna sade: ”O Allahs Profet, vad gör det för skillnad om du sätter dig skuggan!?” Profeten svarade: ”Jag lovade att träffa honom här och att inte ändra min plats tills han återvänder och håller mitt löfte till honom.”

[Sedan sin barndom manifesterade profeten en dygdig karaktär, vilken redan vid tonåren utmärkte honom bland Meckaborna. Även hans fiender, som trakasserade och kränkte de fåtaliga muslimer som fanns i Mecka, litade på hans tillförlitlighet och anförtrodde honom sina värdesaker då de reste bort.

Under de svåraste omständigheterna i islams historia då komplotten att mörda profeten skulle utföras och han därmed var tvungen att lämna Mecka manifesterade han än en gång sin fulländade moral. Han bad sin kusin imam Ali att stanna kvar i Mecka för att återlämna dyrbarheterna som han hade anförtrotts till respektive ägare innan han själv också fick lämna Mecka och komma ifatt honom. Detta är något tankeväckande och beundransvärt inte minst med tanke på att dyrbarheterna tillhörde folk som anförtrodde honom sina värdesaker trots att förnekade hans lära. Gud den upphöjde beskriver och prisar hans dygdiga karaktär med följande:] ”Och sannerligen besitter du en upphöjd moral”(68:4).

Välvilja mot föräldrar

Gud säger i Koranen:

”Din Herre har föreskrivit: att ni inte dyrkar någon annan än Honom, och handla gott mot föräldrarna; om en av dem eller de båda uppnår hög ålder säg då inte fy till dem och banna dem inte, och tala till dem ett ömsint tal. Och sänk för dem, motiverat av barmhärtigheten, ödmjukhetens vingar och säg: ”Herre, förbarma dig över dem såsom de tog hand om mig, då jag var liten.” (17:23-24)

Om du får en gåva från en vän, kommer du givetvis att visa din tacksamhet. Likaså kommer din kärlek till din vän att växa. De personer som erbjuder dig fysisk hjälp under din uppväxt såväl som mentalt stöd under livets gång, känner du naturligtvis dig skyldig att respektera och bekänna de tjänster som föräldrarna välvilligt erbjudit dig.

Ingen har gjort, gör eller kommer att göra för dig, mer än dina föräldrar. Det är de som förtjänar, din absoluta kärlek, tacksamhet, och respekt. Det är de som stod ut och står ut med svårigheterna och tröttheten för sina barns skull.

En moder bär embryot i livmodern, livnär det från sitt blod tills hon föder barnet i obeskrivliga plågor. En mor gör allt vad hon kan för att behaga sina barn och ge dem den värme, kärlek och trygghet som de behöver. Detta är inget som hon gör motvilligt utan med en entusiasm, absolut kärlek och omsorg, vilket borde utöka respekten mot henne. Fadern ger familjen och barnen en annorlunda kärlek, värme och trygghet. Han kämpar för att kunna tillgodose familjen med mat, kläder, hem, säkerhet och allt som familjens välgång behöver.

I de inledande verserna som citerats ovan avråder Allah oss från att dyrka eller lyda någon annan än Honom; därefter beordras vi att älska våra föräldrar och erkänna deras vårdande och välvilja mot oss. Vi uppmanas att inte tala ovänligt eller såra dem, inte ens genom att sucka i protest. Respekt mot föräldrar är extra viktig när de blir äldre, eller oförmögna att tillgodose sina behov.

[Den tacksamme är den som ständigt har andra individers tjänster i åtanke. Hon har alltid föräldrars mödor som de utstått för hennes skull i åtanke. Därför försöker hon att kompensera åtminstone en liten del av det som de med all omsorg och kärlek gjort för henne. Den uppmärksamma människan är hon som inte endast beundrar de som erbjuder henne tjänster utan även andra som tjänar det mänskliga samhället. Detta eftersom den förståndiga människan ser att handen som sträcks till andra individer också vara sträckt mot henne själv. Hon känner sig därför tacksam och lojal mot hjälpare även om hon inte får deras hjälp utan andra behövande i andra världsdelar. Detta eftersom personen inser att hon är en medlem av en stor grupp som just nu kanske får hjälp i Afrika och känner därför sig skyldig att tacka den person som hjälper henens medmänniskor i en annan kontinent. Motsatsen är den som inte visar sin tacksamhet till den som hjälper världen, nationen, staden, släkten, familjen och inte ens när hon själv får direkt hjälp. Varje uppriktig människa bör därför undersöka var i denna utveckling hon befinner sig.]

Om vikten av att sprida vänskap, kärlek och fred

 En troende sprider kärlek och fred

Profeten sade: ”Vid Allah i vars hand mitt liv vilar, svär jag att ni inte kan komma till himlen och uppnå evig lycka om inte ni har tro, och ni kan inte ha tro om inte ni älskar varandra. Vill inte ni få kännedom om en handling som resulterar kärlek och vänskap bland er? ”

Muslimerna svarade: ”Ja, O Guds profet” Då uppmanade han: ” Hälsa då varandra med salam (fred) öppet och tydligt”[1]

Islam är nationernas, gemenskapens och broderskapets religion. Profeten Muhammed(s) uppmanade människor till vänskap och omsorg eftersom dessa är grunden för samarbete och lycka i detta liv. Människan är tillfreds och känner glädje när hon lever med den egna familjen eller med omtänksamma vänner. Hon kan inte glömma familjen och vännerna på grund av sin kärlek till dem. Ömsesidig kärlek och respekt är en grundsten för harmonin i en grupp.

Det är först när det inte finns någon kärlek som fiendskap mellan människor kan rota sig, något som ofta leder till att aggression bryter ut. De människor som fylls av kärlek kan aldrig strida mot varandra; de skulle aldrig stjäla någon annans egendom och inte heller skulle det finnas en sådan klyfta mellan rika och fattiga i vår eländiga värld. Gud kommer inte att acceptera oss ​​och inte heller kan vi vara lyckliga om inte vi älskar varandra.

Mänsklighetens sista profet vägleder oss på den rätta vägen genom uppmaning att vi alltid skall hälsa varandra med salam. När vi uttalar fred måste vi också mena det som yttras, detta är det första tecknet på vänskap som vi bör visa varandra. Därför säger han: ”Hälsa varandra med salam öppet och tydligt.”

Genom att följa profetens vägledning låter vi kärlek och lycka genomsyra våra själar och relationer. Kärlek bland muslimer är ett tecken på deras sanna och uppriktiga tro. Muslimer är varandras bröder och systrar samtidigt som de ser andra människor som sina jämlikar.

Den som ogillar sina muslimska syskon eller skadar dem är därmed inte en sann troende. Detta kan vi förstå från profetens lära: ”Inga troende är sanningsenliga i sin tro om inte de älskar varandra”.

[1] Tabrasi, s. 123, se även Sunan Abi Dawood, vol.4, återberättad av Abu Hurairah. Hadith nr 68

 

Vilka är de som Gud älskar mest?

Profeten Muhammed(s) sade: ”Hela skapelsen är avhängig Gud och den mest älskade av Allah är den som gör mest nytta för Hans avhängiga.”[1]

En man frågade profeten (s): ”Vem är den som Allah älskar mest?”

Han svarade: ”Den mest nyttiga bland folk.”[2]

Dessa heliga meningar lär oss i enkla termer hur en muslim bör bete sig mot andra individer i samhället.

En självklarhet för varje troende muslim är att vara en nyttig medlem i det samhälle som denne bor i. Detta eftersom profeten lär oss att det mänskliga samhället samverkar som en enda kropp, där olika kroppsdelar har motsvarande funktioner samtidigt som hela kroppen plågas när något av organen har smärta.

Det mänskliga samhället består av olika människor som utför olika uppgifter och nödvändiga tjänster. En troende bör därför skyndsamt hitta den funktion som han eller hon kan uppfylla i det mänskliga samhällets tjänst. En bonde levererar mat, läkaren hjälper de sjuka, teologer undervisar religionen och försvarar den mot angrepp, soldaten försvarar landet, läraren utbildar osv. Dessa är få exempel som visar att varje person bör alltefter ens förmåga tjäna sin medmänsklighet.

Profeten (s) jämför det mänskliga samhället med en stor familj: ”Alla människor tillhör Allah, den Upphöjde, som älskar gott och påbjuder det som är ont. Han är mån om deras intressen och välgång, såsom en man tar hand om sin egen familj med omsorg och hjälp.”

Därför älskar Allah dem som gör gott för andra, dem som hjälper de fattiga, tar hand om dem sjuka, ger mat till de hungriga, skapar sämja bland folk, upptäcker nya botemedel, bygger skolor eller barnhem för att sköta föräldralösa barn etc. En sann troende gör alla handlingar till förmån för sina medmänniskor och är därför en effektiv resurs för sitt samhälle.

Den person som är hederlig och nyttig i samhället är därför också den som Gud älskar mest. Ett samhälle kan inte vara starkt, solidariskt och omsorgsfullt där frid och lycka råder, om inte dess medlemmar övervinner de egoistiska och skadliga intressen och därmed står medmänskligheten till tjänst.

[1] Ya’qoobi, vol. II

[2] Ibid.

Vad är den troendes karaktär?

Vad är den troendes karaktär?

Profeten Muhammed(s) beskriver i sin predikan hur en troende är:

”Välsignad är han som tjänar sitt levebröd genom lagliga medel, han som är god i sitt inre och anständig i sitt yttre. Han tillbringar sitt överskott i välgörenhet, avstår från onödigt prat, människor förväntar ingen ondska från honom. Han är rättvis mot andra individer. Visserligen den som tror på Gud och fruktar Honom, skyddar sig mot det onda i denna värld. ”[1]

Låt oss fundera över betydelser, tankar och instruktioner som dessa tidlösa ord som Guds sändebud lär oss; givetvis med syfte att förstå och tillämpa dem i vårt liv.

Profeten visade genom sin ödmjukhet, människokärlek, barmhärtighet, överseende, generositet och andra eftertraktade dygder som han manifesterade under sitt liv, vad islam står för. Han offrade sitt och sin avkommas liv för att visa mänskligheten vägen till lyckan.

Utifrån denna predikan kan vi bland annat lära oss följande:

  1. Profeten gratulerar den som försörjer sig genom lagliga medel och utför goda gärningar; en sådan person lever ett meningsfullt och framgångsrikt liv både i denna såväl som i nästkommande värld. Vidare vill han att vi skall vara uppriktiga i våra arbeten och undvika det som Gud inte tillåter.
  2. Dygdiga människor och en miljö där medborgarna behandlar varandra väl, är en förutsättning för lyckliga individer, familjer och samhälle. De troende uppmanas och förväntas att driva denna heliga kamp för sig och sina medmänniskor. Den som vill förbättra sitt moraliska beteende och därmed förbättra sitt liv, utlovas lycka.
  3. Profeten prisar den som inte förhastar sig och som varken hycklar eller bedrar. En sådan individ har ett rent hjärta som personen ständigt håller borta från allt orent eller ont som kan krypa in i ens hjärta.
  4. Den troende vars karaktär och attribut prisas av profeten är den som också offrar av sin tid och rikedom för välgörenhet. Med välgörenhetsarbetet syftar personen inte att uppnå något annat än Guds närhet och acceptans. En troende är den som eftersträvar att försörja sig själv utan att vara beroende av andra. Därför undviker personen arbetslöshet, tidsslöseri och allt som tär på krafterna och förstör ens fokus, tiden spenderas istället med att komma till att sträva efter meningen med livet. Inkomsten använder han sparsamt för familjens försörjning, samtidigt som han skänker bort en del av sin förmögenhet och uppnår med detta Guds acceptans. Detta eftersom rikedom aldrig får samlas för dess egen skull utan för att användas för medmänsklighetens tjänst.
  5. En annan egenskap hos en troende som behagar Gud är sättet att uttrycka sig. Bland en troendes kännetecken är att personen håller tungan i styr, avvisar onödiga eller grundlösa påståenden, undviker baktal, blandar sig inte i något som inte angår en, provocerar inte fram några fientligheter. En troende säger ingenting som Gud den Allsmäktige förkastar utan uttrycker sig för rådgivning, användbar kunskap och andra goda syften där man alltid strävar att vara uppriktig och rättfärdig.
  6. Folk som lever med de troende förväntar sig aldrig något ont ifrån dem utan endast goda och kärleksfulla handlingar, därför känner de sig trygga och säkra i deras sällskap.

Utöver detta är den troende rättvis och skyddar andras rättigheter. Detta eftersom en sådan individ alltid lever med en pliktkänsla mot sina medmänniskor, muslimer såväl som icke muslimer.

  1. Utifrån hadithen som citerats ovan förstår vi också att tron på Gud och kärlek till Honom resulterar i en gudfruktighet som hindrar en från synder och onda gärningar. Den gudfruktige sjunker aldrig i världens frestelser tvärtemot andra som lever för materiella vinster. Istället inriktar personen sig mot livet efter detta och investerar sin förmögenhet där.

[Imam Sadiq (a) lär oss vad vi skall tänka på när vi bedömer en persons tro:

”Gå inte efter personens långa knäfall och nedfall med pannan mot marken, för detta har blivit en vana för honom. Ett upphörande av dessa föreskrifter medför ett bekymmer för honom. Betrakta däremot personens uppriktighet när han talar och hans tillförlitlighet när han anförtros något.”

(لا تنظروا إلى طول ركوع الرجل وسجوده، فإن ذلك شيء اعتاده، ولو تركه لاستوحش لذلك… ولكن انظروا إلى صدق حديثه، وأداء أمانته)

Det finns många pärlor som läsaren kan hämta från denna hadith vilken lär oss att vi alltid skall påminna oss om att bönen vi dagligen uträttar inte endast är kroppsliga rörelser utan en andlig färd mot Gud. Den som kroppsligen vänder sig till Gud under bönen bör också ha en själ som älskar sanningen och skapelsen. En sådan människa kan därför varken ljuga eller svika, inte minst den som förlitar sig på henne.

Budskapet som finns i imamens uttalande är i samklang med andra hadither och koranverser som berör bönen och dess naturliga påverkan på den troende muslimen. En väl omtalad koranvers: ”… Bönen avhåller från oanständighet och styggelse.”(29:45)

En troende är förnuftig och inser att bönen inte är något Gud behöver utan en nödvändig näring som behövs för det andliga livets utveckling. Bland andlighetens första frukter är att bönen börjar hjälpa individen att avhålla sig från det onda och sträva efter det goda.

Dessa egenskaper förskönar hängivna personer som känner och älskar Allah, fruktar Hans straff och söker Hans närhet. De är lyckliga, har en djup insikt om vad världen i själva verket är för plats och kan därför inte förvirras av dess lockelser. De har förstått att Gud har skänkt dem instinkten att söka det goda, därför låter de sina rena själar att blomstra genom att ta till sig och tillämpa Skaparens vägledande föreskrifter i sitt liv.]

[1] Ya’qoobi, vol. II, s.89

Vilken islam är du för eller mot?

Vilken islam är du för eller mot?

Under Profetens tid kunde ingen komma med någon annan tolkning av islam. Den enda formen av islam var ju bara profetens islam. Ifall någon hade en annan tolkning av en koranvers än Profeten själv som dessutom stod i kontrast till profetens tolkning av Koran vers, kunde någon påstå att jag vill följa den andra personens tolkning och lämna profetens tolkning? Givetvis är detta inte islam.

Men när Profeten går bort. Vem är auktoriteten som kan förklarar vilken islam är profetens islam, särskilt med tanke på att oenigheterna bland muslimer uppstod bara timmar efter profetens bortgång. Vem som helst kan med fog fundera i dagar och år på denna fråga.

Den troende muslimen är pliktig att söka närma sig profetens islam. Den som kritiserar islam bör också ställa sig frågan: vilken islam är jag kritisk? Den som är väldigt kritisk mot islam kommer säkerligen att tänka att jag är kritisk mot alla former av islam, även om det kan finnas mindre dåliga varianter. Men frågan är om den som avskyr islam känner till alla dessa varianter av islam? Har han eller hon ens en djupare förståelse av en enda variant av dessa varianter?

Någon må säga att det är nog för mig att islams Profet har begått handlingar som jag ogillar och det är nog för att jag skall avvisa alla grenar för jag avvisar ha hela stommen. Men även beskrivningen av Profeten är olika inom olika islamiska källor. Här borde den sanningscentriske att stanna och fundera vem har pusslat ihop den bild han har av Profeten?

Var och en som kritiserar islam borde fundera över om det är allt i islam som avskys eller är det flera komponenter av denna religion som han eller hon avvisar? När islam deklarerar en allmän princip som säger att förlåta de som gör orätt mot en är beundransvärt, är det något som bör kritiseras? Givetvis de som kritiserar islam har inget mot dessa principer och tiotals andra liknande för det är principer som de själva beundrar men deras problem är att islam tvingar kvinnan att sjal och mannen liksom kvinnan att kontrollera sina ögon och inte titta på varandra med lust. Det som stöter bort dessa från islam, är t.ex. inte alla islamiska lagar utan endast ett fåtal t.ex. att hugga handen av rånare, eller stening eller spöstraff och kanske även dödsstraff. Även liknande kritik riktas mot Profeten själv.[1]

Problemet som skrämmer folk från islam är några koranverser som talar om krig mot dem otroende. Verser som idag används av Alqaida för att helga sina attacker mot muslimer såväl som icke muslimer.

Det finns olika former av islam, frågan som vi uppmanar varje individ att begrunda är: Kan alla dessa varianter profetens islam? Givetvis inte, det vore naivt att tro det. Det intressanta är dock att den absolut mest falska formen av islam har sedan 30-talet, islamisk tidräkning, valt att öppet kriga och mörda profetens islam och förfölja och mörda de som presenterat det.

Profetens islam, som vi kommer att visa genom olika artiklar som finns på denna hemsida, är barmhärtighetens islam, förnuftets islam, Koranens och kärlekens islam. Vi menar inte att allt i profetens islam är kommer att gillas av en icke troende. Eftersom den som inte är muslim med kan all rätt stå kritisk till några av islams strafflagar och regler som tillhör Profetens islam. Dessa lagar kommer att uppfattas och tolkas annorlunda om personen går med på att denna värld är till för att människan skall handla gott och således leva ett lyckligt evigt liv.

Människan kan inte tvingas lära sig något som inte vill men hon har rätten att få erbjudas information och som muslimer är vi skyldiga att förklara vad vi anser vara kompletta bilden av islam, främst under Budskapet.

[1] Se artikeln: Vilken Mohammed?

Profeten och strävan efter det goda

Den sista profetens uppgift

Versen nedan beskriver Profetens uppdrag sådan som de bibliska texterna beskrivit:

الَّذِينَ يَتَّبِعُونَ الرَّسُولَ النَّبىِ‏َّ الْأُمِّىَّ الَّذِى يجَدُونَهُ مَكْتُوبًا عِندَهُمْ فىِ التَّوْرَئةِ وَ الْانجِيلِ يَأْمُرُهُم بِالْمَعْرُوفِ وَ يَنهْئهُمْ عَنِ الْمُنكَرِ وَ يحُلُّ لَهُمُ الطَّيِّبَاتِ وَ يحُرِّمُ عَلَيْهِمُ الْخَبَئثَ وَ يَضَعُ عَنْهُمْ إِصْرَهُمْ وَ الْأَغْلَالَ الَّتىِ كاَنَتْ عَلَيْهِمْ  فَالَّذِينَ ءَامَنُواْ بِهِ وَ عَزَّرُوهُ وَ نَصَرُوهُ وَ اتَّبَعُواْ النُّورَ الَّذِى أُنزِلَ مَعَهُ  أُوْلَئكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ De som följer Sändebudet, den olärde Profeten, som de finner beskriven i Tora och Evangeliet; han anbefaller dem det önskade och avråder dem från det avskyvärda och tillåter för dem det goda och förbjuder för dem det onda. Och han avlastar dem deras bördor och bojorna som har bundit dem. De som tror på honom och ärar honom och stöder honom och följer ljuset som nedsänts med honom, dessa är de lycksaliga (7:157)

Vilken sund människa som helst instämmer att dessa uppgifter som tillskrivs profeten är beundransvärda. Oenigheten som uppstår mellan muslimer och icke muslimer är ontologisk, det vill säga vad är det goda? Vad är det onda? Vad är bojorna? Vem skall tolka dessa termers innebörd, en icke muslim? Eller en muslim? Vilken muslim i så fall?

Den icke som betraktar Profetens rekommendationer, förbjud och påbjud inser antingen direkt eller efter en analys och studie att det bara är gott som profeten lärt ut. Det goda/onda är dels det människors intuition inser och dels det subjektiva, lagar och uppfattningar som olika religioner och kulturer har olika åsikter om. Islam förbjuder alkohol, något som övriga samhällen exempelvis USA och Sverige förgäves försökte förbjuda. Affischen nedan användes inför omröstningen och speglar en tragisk verklighet som samhället led och lider av.

Avlöningsafton_-_Rösta_ja!_1922

Alkohol är tydligen en dryck som förstör människan, belastar och binder henne med bojor. En dryck som dödar familjen såväl som samhället. Ingen behöver vara muslim för att inse detta. Men är det en slump att just det islamiska samhället eller även muslimerna i ett icke islamiskt samhälle fått ta minst skada av denna dryck? Islam har befriat de samhällen som följer den från alkohol. Faktum är att islam började i ett samhälle som led av alkoholism men lyckades stoppa förbrukningen. Islam förbjöd inte bara muslimen att dricka utan även att tillverka, bära, sälja alkohol och även att sitta vid ett bord där alkohol drycks.

Alla vill vara friska och inte få sjukdomar, men den som kan bäst hjälpa dem är experten som föreskriver vad klienten måste tänka på när hon, äter, sover, jobbar osv. Profetens roll är som läkaren vilken vandrar runt för att med sin andliga läkarkonst hjälpa sina patienter att vända sig tillbaka till sin Skapare.

En annan lag som underlättar ett dygdigt och tryggt liv i ett samhälle är plikten och påbudet att ” rekommendera det önskade och varna från det avskyvärda”(الأمر بالمعروف و النهي عن المنكر). Denna plikt omringar ondskan och dess förövare. Meningen är att alla individer i det humana samhället skall stå sida vid sida mot varje medlem som begår brott. Hur tryggt är inte detta samhälle? Problemet som hade drabbat den islamiska världen, bara 50 år efter Profetens bortgång, var att denna plikt hade ignorerats helt. Tyrannen Yazid överträdde de universella liksom de mest givna islamiska förskrifterna. Han dödade oskyldiga, drack sprit och ingen vågade kritisera honom för detta. Han attackerade Medina där hans soldater under tre dagar fick tillstånd från honom att döda, våldta och stjäla. Sedan marscherade hans arme mot Mecka och attackerade Kaba med katapult.  Det paradoxala var att han handlade, beordrade och lyddes i egenskap att vara ”kalif” dvs. Profetens efterträdare. Frågan som varje muslim bör fundera över är: Vad Yazid och hans far Muawiya efterträdde profeten i? Profetens kunskap eller hans fromhet? De dygdiga karaktärsdragen eller hans kärlek till mänskligheten? Gudsfruktan och viljan att tillämpa Guds vilja på jorden? Faktum är att dessa tyranner, Yazid liksom sin far, i själva verket inte kunde efterträda profeten i något av hans karaktärsdrag. Dessa var hans motpol i allt och därför fyllda av hat mot honom, hans familj.

Att muslimer lät sig styras av tyranner var möjligt först när muslimer gav upp plikten att påbjuda gott och förbjuda ont. Katastrofen bestod i att majoriteten som konverterade till islam såg Yazid som presentat för islam och dess profet.  Den islamiska världen hade förstörts och islam presenterades såsom den Umayyadiska dynastin med Yazid i toppen ville. Därför ser vi att Profetens dotterson, Imam Hussein, beskriver att han inte är någon rebell utan endast någon som vill tillämpa plikten att fördöma det onda och föreskriva det goda. ”Visserligen har jag rest mig sökande reform i min morfars nation.” Den islamiska världen hade gått långt, väldigt långt från Profetens islam. Vad är mer ont än att ondskan själv kallas för Profetens efterträdare och massakrerar Profetens avkomma och förslavar dem?

Islams budskap till människan är uppriktighet, kärlek, liv, aktivism, rättvisa, förnuftsenlighet och andra egenskaper som varje individ efterlängtar. Profeten var själv en personifiering av de principer som han predikade, såsom det framgår av en rad artiklar på denna hemsida.

Profeten Muhammeds kärlek

Helig hängivenhet

Gud älskar människorna även de som vänt Honom ryggen. Han har meddelat genom sina profeter att Han inväntar deras omvändelse. Ju närmare Gud man kommer desto mer kärleksfull är man mot sina medmänniskor. Den kärleksfulle är inte bara rädd om sina barn och familj utan om hela mänskligheten. Profeterna manifesterade den högsta formen av kärlek till sina medmänniskor även mot dem som förföljde gudsmän. Följande verser visar Guds och profetens kärlek till människorna:

Säg: O, mina tjänare som överdrivit mot sig själva, misströsta inte Guds nåd. Gud förlåter synderna allesammans. Han är Den Förlåtande, den Barmhärtige. (39:53)

Att överdriva i sina förbrytelser låter människan tappa hoppet om förlåtelse, en situation som satan vill se människan vara fallen i. Gud tröster och gläder människan med att Han är den Barmhärtige den Förlåtande som förlåter alla överträdelser som människan begår mot Honom. Det är den gudomliga kärleken och den oändliga nåden som islam berättar om Gud. Men många ignorera denna varma kärleksförklaring och fortsätter fräckt att trotsa universums skapare. Därför frågar Gud människan som förmodligen står svarslös, med ord som visar Hans kärlek till människan:

الْكَرِيمِ بِرَبِّكَ غَرَّكَ مَا الْإِنسَانُ أَيُّهَا يَا O Människa, vad lurade dig bort från din Generöse Herre(82:6)

Vad har människan för svar? Vad har hon för ursäkt? Vad är det egentligen som lät och låter henne gå från sin Herre som ständigt öppnar vägen för omvändelsen? Vad är det som låter henne trotsa sitt beundransvärda förnuft och följa sina lustar? Gud som skapat universum meddelar:

يَسْتَهْزِئُونَ بِهِ كَانُوا إِلَّا رَّسُولٍ مِّن يَأْتِيهِم مَا الْعِبَادِعَلَى حَسْرَةً يَا ACK över tjänarna! Inget sändebud har kommit till dem, utan att de har förlöjligat honom! (36:30)

Profeten Muhammed (s) som är den högsta manifestation av de gudomliga attributen, lider när han ser att människorna inte vill vakna till liv och fortsätter ignorera det som förnuftet ålägger dem att följa.

”Taha (Profeten) vi har inte uppenbarat Koranen för dig för att du skall lida, utan endast en påminnelse för den som fruktar” (Koranen 20:1-3)

Versen uppdagar profetens kamp och plågor som han stod ut med för att vägleda de som förnekade hans budskap. En annan vers berättar den stora kärleken, de hjärtliga plågorna som profeten kände på grund av att folk förnekade honom och far vilse.

فَلَعَلَّكَ بَاخِعٌ نَّفْسَكَ عَلَىٰ آثَارِهِمْ إِن لَّمْ يُؤْمِنُوا بِهَـٰذَا الْحَدِيثِ أَسَفًا Du tycks sörja dig till döds för att de inte tro på detta budskap? (Koranen 18:6)

Dessa beskrivningar är inga överdrifter. Kärleken till Gud resulterar i en makalös kärlek som Profeten hade till mänskligheten för vilken Gud skapat världen. Profeten led när han såg hur människor föll i satans fällor och hur de på grund av sina lustar och själviskhet förnekade och plågade honom och hans fåtaliga anhängare. Profetens dottersson, imam Hussein begrät sina motståndare vilka snart skulle mörda honom och hans följe varav dem flera barn. Han var förebilden som tillsammans med ett 70-tal lojala följeslagare var belägrade av tusentals soldater, men valde att fortsatta räcka sin kärleksfulla hand för att rädda de från helvetet som de befann sig i. Han älskas därför av alla även icke muslimer som idag läser om hans storhet, och han är i själva verket en av profetens lärjungar och legitima efterträdare.

Utifrån det som sagts ovan framgår det tydligt att essensen i det budskap som profeterna har kommit med är kärlek till människan och viljan att hjälpa människan att förstå verkligheten som finns i denna värld och vända sig till dess Skapare. Därav ser vi att Gud inte vill straffa utan uppmanar ständigt människan att vända sig tillbaka till sin Barmhärtige och Förlåtande Herre för att försona sina brott.

Profeterna och strävan efter rättvisan

Profeterna och strävan efter rättvisan 

Rättvisan är en dygd som är beundransvärd enligt sunt förnuft. Definitionen av rättvisan och hur den bör tillämpas är dock något svårare att ena folk om. Bland Aristoteles intressanta tankar i sin bok den Nikomakiska etiken är att om någon har någon dygd så har personen i själva verket samtliga dygder. Denna tankegång innebär att man inte kan vara rättvis men samtidigt lögnare, otacksam, snål, feg. Detta innebär att människan måste vara ute efter samtliga dygder; dygd är liv och dess motsats dvs. omoraliska handlingar innebär döden. Allt som skrivits om profeternas uppdrag kan sammanfattas med följande vers:

” لَقَدْ أَرْسَلْنَا رُسُلَنَا بِالْبَيِّنَاتِ وَأَنزَلْنَا مَعَهُمُ الْكِتَابَ وَالْمِيزَانَ لِيَقُومَ النَّاسُ بِالْقِسْطِ”Vi sände Våra profeter med klara bevis [om sanningen] och med dem sände Vi Skriften och en Våg för att [hjälpa] människorna att handla rättvist. (57:25)

Människan skall kämpa för rättvisan och tillämpa det även om det ibland kan vara något till ens fördel:

”TROENDE! Slå vakt om rätten och rättvisan som Guds vittnen, även om det skulle vara till skada för er själva eller era föräldrar och nära anförvanter. ”(4:135)

Den som vill lämna mörkren och färdas mot ljuset bör inse att man måste eftersträva och karaktäriseras av alla dygder. Att stå upp för det som är rätt innebär att vara sanningscentrisk i alla frågor och ärenden. Att stå upp för rättvisan och vara en sådan som följer denna heliga princip innebär att göra det som är rätt i varje fråga. För att kunna göra det som är rätt måste man ha all relevant information som rör frågan som man vill fatta beslut i. Denna uppfattning och definition av rättvisan inkluderar även termen rätt och rättigheter. Att ge människan hennes rättigheter innebär att ge och underlätta för henne det som underlättar hennes personliga utveckling. Den materiella världen, enligt denna teistiska uppfattning, är som en tentasal och varje människa bör utveckla sig så gott denne kan eftersom hennes egentliga resa börjar just när hon lämnar denna ”tentasal”. Rättvisan är att inte störa henne medan hon skriver sin tenta. Allt som stör hennes koncentration är i själva verket något som skadar henne och således något orätt.

Den som ser människan som en varelse utan någon själ och tror att den personliga karaktären finns i ett okänt ställe i hjärnan, anser också att människan skall ”leva livet” ha så roligt hon kan. Detta eftersom en sådan person inte tror på livet efter detta och ser därför världen som en fritidsgård.

Här ser vi att den islamiska läran och olika ideologier lämnar olika svar på vad rättvisa och vad mänskliga rättigheter bör vara. Denna skillnad speglar i själva verket olika världsbilder och även definitioner av människan.